hittade denna hos min vän Pia på fejjan:
Tänk vad det skrivna ordet kan missuppfattas ibland.
Skrivaren tänker i en bana medan läsaren kanske läser in andra saker...
så sant så
och en del vill inte läsa allt...
en del påstår att de säger A men menar B men står inte för det...
En del säger A när man pratar sen kommer man inte ihåg eller vill inte minnas det man har sagt, antagligen för att rädda sitt eget skinn....
En del gör konstiga saker för att rädda sitt eget skinn även om andra råkar illa ut:/
o en del är så glömska eller skiter fullkomligt i sanning eller hur illa de kan göra en annan människa
....
det fördummar en del men härdar andra....
tjillevippen
Och en del läser in saker i det man skrivit som man aldrig ens tänkt över huvud taget. Fick ett samtal i går och blev verkligen utskälld efter noter, men det var så långt ifrån det jag tänkte på när jag skrev.
SvaraRaderajag fick förklarat vad jag tänkt och bad om ursäkt för att hon tagit illa vid sig, vilket inte varit min mening överhuvudtaget. Samtalet avslutades bra tycker jag, men samtidigt så blev jag ledsen över att det blivit så fel och över att jag fått en sån utskällning som jag inte tyckte jag förtjänat. Man kanske skulle kunnat gå lite lugnare fram... men nu är det ju som det är!