Den lille parveln växte skolan började....o snart är den slut.... fast han har två år kvar...Särskolans elever får 4 år i gymnasiet sen får vi se vad vi ska kunna hitta på för aktivitet på dagarna....
Men åter till gårdagen..... han fick vakna med att mamman (jag) sjöng skön sång? på morgonen...med många hurra för sånt är viktigt....
Paket från storebror till frukosten o lovad tårta =) oxå viktigt!
De sjöng o hurrade i skolan.... O taxi killarna sa grattis Vilken dag!
väl hemma om en sent var Morfar o Siviä här o grattade..Med paket ♥.o NU kom det fram en stor blåbärstårta MUMS tyckte Fille som hade kunnat äta minst en lika stor bit till..... O choklad bollar..som brorsan fixat*nomnomnom*
Sen kom Farbor Anders kussarna L o L (måste hitta på nått person tecken till dessa) men ännu mer paket....tröjan har han på mig idag den var perfekt o super snygg.....♥
Åh så plingade det på dörren utanför ett blombud...o vilken vacker Bukett **tack Julia**
med en omgång ♪♫Ja må han leva ♪♫o hurra rop så var det dax för sängen.... tror sömnen kom strax o att den var god...
Nu har man inga småbarn längre....barnbarn kanske kommer i framtiden men det är nog långt dig:/
Låter som en underbar dag!
SvaraRaderaTiden går fort... mina är 23 och 28 nu ... och jag är med 28 *visslar*
Massor med kramar!
Ett stort GRATTIS säger jag till Fille, även om litet sent.
SvaraRaderaNär mina barn var riktigt, riktigt små så kunde jag inte förstå hur jag skulle stå ut när småbarnstiden var förbi. Jag njöt så mycket av den tiden. Men tänk... var tid har sin charm... i år blir mina grabbar 34 och 31 år! Tiden går.... och jag har förunnats två små barnbarn också... Det är så sant det som sägs att "var tid har sin charm"... eller i vart fall sa jag det nu... minns inte riktigt hur det brukar låta... ;-)
Så fantastiskt! Det låter verkligen som den perfekta Fille-dagen. :D Vi har tre år kvar tills yngsta fyller 18. Hon längtar verkligen inte efter att bli stor och undrar varför Pippis krumelurpiller inte finns att köpa på riktigt, hahaha! Det är så märkligt det här med tidens gång. Hur kan man en gång sitta med tre småbarn och känna sig överrumplad av att man ens räknas som vuxen och sedan sitta med tre ungdomar som sköter både sig och oss föräldrar medan jag fortfarande är överrumplad av att jag ens räknas som vuxen. Men så är det...
SvaraRadera