visst är det underligt...

under åren (livet) möter man ju människor.... alla olika. inte en människa är stöpt i samma form (även om det finns de grupperna i samhället som skulle vilja ha det så...
alla har en öppen åsikt en del gillar man inte o andras kan man älska.

men det konstiga med åsikter är

att de som aldrig fått ett missfall kan så mycket om det....
eller
de som aldrig adopterat kan massor om det ämnet men allt är gissningar...
eller
att kan allt om med medfödda funktionshinder( fast de aldrig varit närmre en armlängds avstånd från ett)
eller
varför det nya funktionshindret är ett/kan vara ett hinder...
eller
att de som aldrig haft så ont varje dag att varje dag är en prövning kan allt om det...
eller
de som aldrig haft Hund...katt eller annat djur kan jäkla massa om det men knappt hållit i ett koppel en gång
eller 
aldrig stått vid en spis..dom är jäkla duktiga på laga mat!

men det är ju klart ..... att ens släkting eller långväga vän som man inte sett sen skolan göra plumpa eller rent av elaka kommentarer som att det ordnar sig.... det kommer nog riktiga barn nu när ni köpt hund/adopterat??

de kan allt om ett funktionshinder som kräver 99% rutin, för att inte säcka ihop och faktiskt kunna dö på kuppen!

att man sen måste förklara för en eller flera person flera gånger att jo så här ligger det till.... är man då intresserad av att överhuvudtaget lära sig nått nytt!

jag vet att de som skulle behöva läsa detta antagligen inte ens glor in på bloggen men de kan/ vet ju redan allt .... 

Nu ska jag klappa min hund..laga mat..prata med min funktionshindrade son o ta min medicin så jag inte tuppar av... ...