Hon var inne o tappades på en massa vätska ( Ascites). Magen var spänd som hon var i 10 månaden men så där ballong spänd..... Det blev i alla fall ambulans förra måndagen den 11/2....de tömde vätskan runt 19 liter!! o på fredagen fick hon åka hem. Pratade med henne på kvällen i telefonen super pigg o vi bestämde vi skulle fika den helgen.
Lördagen kom o jag tänkte bäst o baka muffins för det är snabbt enkelt o uppskattat....han inte....
Far messade att han pratat med Asih o de hade skickat en ambulans...igen...
sprang över TUR man bor nära. o hon var bra borta i feber yra, värk.
Sent på kvällen ringde far som var inne hos henne att nu var det dåligt. jag kände att ajg behövde sova hemma o sa att jag åker in snabbt som ögat när jag vaknar..förhoppningsvis har jag tur.... Sov uselt den natten max tre timmars sömn blev det....
Vaknade åt lite frukost tog min insulin o messade Far...jodå dåligt men nu vid medvetande.....
Den äldre sonen åkte med in i fall att.... vi kom in o möts av ett svagt leende. vi var inne några timmar o under tiden piggnade hon till mer o mer men visst sömnen var inte många sekunder borta...... men ändå.....
var med på ronden o då sa läkaren att hon behandlades mot Bukhinne inflamation..... det på allt då*suck*
Vet ju att det kan gå fruktansvärt fort..... (makens pappa låg på sjukhus dagen innan Jul ringer vi o hör efter kan vi åka iväg 1½ dygn ?? JOOOOOORÅ det var absolut ingen fara. juldagsmorgon tidigt ringer de o säger det är slut?!?!?!?! så vi vet.....)
Nu hoppas vi hon piggar på sig..får komme hem må lite skapligt ett tag
en dag i taget......
tjipp
Usch vad jobbigt dessa skiftningar från hopp till förtvivlan och tillbaka massor med kramar från oss
SvaraRadera